actionrockgirl

varför kan inte bara vara en dans på rosor?
jag vill så mycket men får så lite gjort. jag vill vara alla till lags men känner mig som ett misslyckande hela tidan.
jag grubblar och funderar på saker, vrider och vänder på det för att se det ur alla tänkbara vinklar...
jag upptäcker saker som förbryllar och sårar mig och får inte någon vettig förklaring. jag vrider och vänder på det med..
är det mig det är fel på? varför duger inte jag.. bär jag hela världens problem på mina axlar. varför känns det så? kan man inte bara vara ärlig.. rättfram oavsett vad det gäller hur hemligt och skämigt det än är.. kan man bara inte förstå att jag är en öppen och förstående människa som kan acceptera saker som pågår om jag får veta det på ett bra sett. inte förvänta sig att jag bara ska svälja acceptera och gilla läget. låta mig få svar få mina frågor, sluta vara så hemlig.. låta mig vara en del och kunna hjälpa och lyssna hela tiden.. få komma underfull och reda ut saker som dom kommer.. inte satsa allt på ett kort.. svart eller vitt... jag bara undrar?

Snälla världen... SE MIG!!! HÖR MIG!!!