actionrockgirl

kan man inte bara inse att oavsett vad man säger, och hur jävla arg man är så kan ord sätta spår...
jag blir så lessen när man bara får skit hela tiden..
inget är bra och jag skla bara gilla läget hela jävla tiden..
Fyrkantig... jo en del kan man eller jag tycka... men vad ska man göra?
när man sen inte kan föra en vettig diskussion med personen i fråga utan att den spårar ur i gap skrik och hårda ord då blir jag så matt...
Att det ska vara så svårt att kunna vara ärlig rak och kunna prata om sånt som tynger en utan att man blir helt matt och bara vill gå under. Att få gehör för det man säger och kanske känna att den man pratar med är mottaglig för att lyssna och inte bara skärma av...

mitt i natten av att dan kom hem...
kul...
klockan var 2 och han har inte visat sig hemma på jag vet inte hur länge.
hade hoppats att familjen skulle få lite mer prio innan han åker, men ICKE!
man kan ju önska och drömma.
nåja, huvudsaken är att barnen får spendera tid med honom innan han drar...
jag klarar mig.. har liksom vant mig vid att vara ensam... INTE BRA!
jag somnade om och vaknade av klockan... gick upp och väckte barn och fixade frulle.
gjorde iordning kidsen för dagis och knatade iväg för att lämna dom.
Kom hem och då hade Danne masat sig upp ur sängen...
men han ockuperade badrummet och jag hade en tid att passa.
vart stressad.
han var lika gringi som alltid.
han åkte till jobbet, jag ner på stan.
mötte sen upp Jenny..
Gick hem. fikade och pluggade.
Dagis ringde...
Nellsan var sjuk... hämtade hem henne... Hon var pigg som en nötkärna och ville leka!
Värt kan man känna då. Fick med Luvan hem på en gång...
Luva och Lisa drabbade samman när vi kom hem...
ingen studiero här inte...
Nu sussar nellsan och jag ska städa..

nu sitter jag är, vid datorn och försöker skriva min exa, som ska vara klar på fredag nästa vecka...
går inte allt för bra vill jag lova...
har noll motivation..
sen strulade det med csn, eller jag hade visst fyllt i fel på min ansökan till sommaren...
det sög ju fett...
så nu ska jag skicka in en ny och håller tummarna att jag fått ordning på den...

Känns tufft att veta att Danne ska vara borta i nära 2 månader...
det är liksom hela sommaren...
barnen saknar honom redan som det är eftersom han kommer hem och sover och åker sen och jobbar.
den lediga tid han sen har är han så trött att han inte pallar att umgås med oss...
Mötte upp honom på stan idag med nellsan, hon vart så glad att träffa pappsen, men när han sen skulle åka och fortsätta jobba, ja då raserades hela hennes värld...
Bara tanken på hur lessen hon kommer vara i sommar får det att knyta sig i magen på mig...

ibland känn det som att han kanske skulle starta sin ligga bortasäsong nu redan, så barnen hinner vänja in sig vid att han inte kommer vara hemma i sommar..
men det skulle inte heller vara bra.. för jag vill ju ha all tid med honom jag kan få...
fan vad det suger att vi inte har nån tid alls...
han kommer inte ens att kunna komma hem och vända med sitt pressade schema.
Då kan man tycka att han kanske skulle kunna vara hemma nu sista dagarna innan allt börja...
men icke!!!
Han spenderar all sin tid på firman med att pyssla med alla förberedelser.
så jag har knapp sett honom dom senaste månaderna...
det tär på mig, på oss, på allt ska ni veta...
att sen två individer kan se så olika på saken är märkligt!
ibland känns det som att vi lever i två olika världar...

som sagt..
jag går under om jag inte får ventilera mig..
och detta är mitt enda sätt...

har vart i skolan idag....
sjukt jobbig dag...
jag har vart nära till tårar hela dagen ...
har vart alldeles för mycket skit och sånt som tar all min energi just nu..
en urvriden disktrasa, det är vad jag är...
jaja, jag vet att jag bara  gnäller, men just nu är det fan inte skoj att vara jag... utav många skäl...
tack för mina underbara klasskompisar.
dom såg att ngt var fel, men rotade inte i det utan fanns bara där med en varm kram och uppmuntring.

det tar sig sa mordbrännaren höhöhö!
har käkat middag och druckit vi på ruffino i afton.. smarrigt!
Aldrig fel med middag i goda vänners lag!
sen vart det en öl på bellmans med massa folk..
nu sitter jag hemma och väntar på attt Danne ska bli klar på toa, så jag kan få borsta tänderna och sova...
man är bra sliten och har inte återhämtat mig från resan och vistelsen i uddevalla...
kommer lägga upp lite bilder sen, när jag fått dom av viktor!
snatti snatti hohoho!
nej sseriöst, natti natti!

så ser min vardag ut för tillfället ut..
tre exa, 2 salstentor, och allt detta inom loppet av en månad...
hur fan ska jag orka?
och hur ska tiden räcka till???
kan man få ngr extra vakentimmar på dygnet tack....
jag går snart i backen....

Pluggar 100%
tar hand om 2-3barn
Tvättar
städar
lagar mat
diskar
nattar barn
promenerar med vovven
pratar strunt med katten

när ska jag få tid för mig?
och när ska dom som finns i min närhet komma till undstättning?
eller bara klappa mig på axeln och säga:
Bra jobbat Maria! eller Fan vad du är duktig som orkar med allt!

När är det min tur att få koppla av och bara vara?
När ska jag kunna sitta uppkurad i soffan med ett glas vin, eller en kopp te utan att känna mig stressad???
När ska ngn se allt jag gör för att hålla huvudet ovanför ytan?
Detta är inget val jag medvetet gjort, jag trodde aldrig att jag skulle vara ensam så mycket som jag är...
men jag får bita i det sura äpplet och prestera det som väntas av mig...

jag har konstant huvudvärk, ingen aptit, ingen ork, känner mig ofta ledsen, och nu som om det inte var nog med elände, har mitt tandkött gett upp!!
kommer jag i närheten av det med en tandborste får det stockholms blodbad att se larvigt ut...
ännu ett tecken på stress...
Avlasta min tyngda hjärna och min trasiga kropp...
ngn? snälla?
går jag inte in i väggen nu så klara jag allt som tänkas kan... inte en  chans....
tack tack....

nästa vecka blir jag gräsänka, halvsingel eller bara jävligt ensam...
Dannes sommarturneer börjar på typ tisdag.
Han har knapp en enda dag hemma i stan med familjen.
så här sitter jag med tre barn, heltidsstudier och inget körkort ...
kan ju hoppas att det blir husköp så man har ngt att göra i sommar.
men det ska man inte vara alltför säker på...
känns skitsurt att vi inte ses på midsommar tex.
men vad ska jag göra?
Jag menar, det är det här han vill..
och vem är jag som kan stå ivägen för honom?

fan vad jag vill kräkas på alla fyrkantiga människor...
människor som inte ser utanför sina egna ramar och referenser
somm har bästämt sig för att det är "my way or the highway"

Satt i telefon med en sådan människa idag och gnisslade tänder.
tillochmed när jag hade rätt i allt jag sa kunde denne inte inse att den var besegrad...

men tyvärr är det inte den enda frykantiga personen i min tillvaro..
det suger när man inser vilka hemska egoister som finns i i min närhet
som tar all min energi och glädje...
varför ska det vara så?

mer handsprit åt folket!!!!