det här med vänner...
Blev faktiskt lite lessen när jag fick reda på missförståndet som skett...
Att två vuxna människor klipper med varandra då dom dragit åt olika håll i livet är sånt som händer...
Och att kolla varandras bloggar känns harmlöst.
Men när man utan anledning börjar misstolka och utan att ta reda på saker som dom skrivit och göra det personligt, utan att veta vem det handlar om är sorgligt!
Jag har en öppen blogg för att den som vill ska kunna läsa om mitt liv, familj och allt annat...
Jag bjuder på det...
Så om dom man inte har kontakt med men ändå vill kika vad som händer hos mig kan göra det..
Jag bjussar på de med...
Sitter och tänker på hur många människor som kommit och gått i ens liv...
som man glidit ifrån eller klippt med av olika anledningar.
Det är trist.. men sånt som händer.
I det här specifika fallet som jag skrev om tidigare kan jag tycka tt det är beklagligt.
Utgången kanske var nödvändig men iallafall...
Det kan ju vara så att två individer går way back i tiden som vänner.
Man kanske inte slutar bry sig om varandra bara för att ett beslut fattas.
Ett uppbrott är alltid jobbigt och påfrestande.
Tankar kring detta? Någon?
Jag vet ju att jag har en hel del läsare... vore kul och få lite kommentarer på detta... anonyma eller inte!
Men nu har jag insett att mina vänner är dom jag har nära mig.
som jag älskar och bryr mig om...
Och Min bästa bästis.. Ja det är min Danne!
Att två vuxna människor klipper med varandra då dom dragit åt olika håll i livet är sånt som händer...
Och att kolla varandras bloggar känns harmlöst.
Men när man utan anledning börjar misstolka och utan att ta reda på saker som dom skrivit och göra det personligt, utan att veta vem det handlar om är sorgligt!
Jag har en öppen blogg för att den som vill ska kunna läsa om mitt liv, familj och allt annat...
Jag bjuder på det...
Så om dom man inte har kontakt med men ändå vill kika vad som händer hos mig kan göra det..
Jag bjussar på de med...
Sitter och tänker på hur många människor som kommit och gått i ens liv...
som man glidit ifrån eller klippt med av olika anledningar.
Det är trist.. men sånt som händer.
I det här specifika fallet som jag skrev om tidigare kan jag tycka tt det är beklagligt.
Utgången kanske var nödvändig men iallafall...
Det kan ju vara så att två individer går way back i tiden som vänner.
Man kanske inte slutar bry sig om varandra bara för att ett beslut fattas.
Ett uppbrott är alltid jobbigt och påfrestande.
Tankar kring detta? Någon?
Jag vet ju att jag har en hel del läsare... vore kul och få lite kommentarer på detta... anonyma eller inte!
Men nu har jag insett att mina vänner är dom jag har nära mig.
som jag älskar och bryr mig om...
Och Min bästa bästis.. Ja det är min Danne!
Kommentarer
Postat av: Helena
Livet är lite knasigt på det sättet..att man tappar kontakten med folk man faktiskt bryr sig om. Jag har en barndomskompis som jag har jättebra kontakt med tillofrån ..ibland går det jättelång tid mellan vi pratar i telefon.. men när vi väl gör det så känns det som att vi aldrig har varit ifrån varandra.. skönt det..för hon o jag har varit vänner sen vi va pyttesmå : ) o du maria, även om inte vi har träffats på hundra år så hoppas jag att du fortfarande ser mig som en vän..kanske inte jättenära vän.. men ändå ..en vän :) för det känner jag om dig.. :)
MASSA KRAMAR
Postat av: jag
Precis som du säger! man kan ju vara vänner trots att man inte har nära kontakt!
Och givetvis ser jag dig som en god vän! vi går ju way back!!!
Kram
Trackback
